När hon åkte till Istanbul för o lära sig turkiska och för att spatsera på de smala gatorna så brast mitt hjärta och jag var mycket ledsen. Jag hamna i en situation som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag hade två val; antingen försöka leva så bra som det går i Sverige och gå med en saknad varje dag eller att följa med henne till Istanbul för att vara vid hennes sida natt som dag. Det tog dagar inte jag kunde fatta ett beslut, de sluta med att jag drog lott..
Vinstlotten hamna på det första alternativet, att stanna i Sverige. Jag var helt utom mig och bara kasta mig på sängen och grät. Jag skulle inte få träffa min livsglöd varje dag.
Dagen kom när Malin åkte, jag satt i min soffa på Södra råtorp och bara kollade på Våra värsta år i timmar. Jag skrev flera brev för att bearbeta detta.
Till en början så ignorerade jag henne och hon mig, tills vi en dag kom på att vi kan använda skype. Så nu kan jag sitta i flera timmar och bara prata med henne, men något som hon inte vet om är att efter varje samtal så kommer denna saknad fram och jag fäller en tår för att min kompis Malin Larsson är långt bort.
Malin 'Kamelen' Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar